Ingen människa kvar (M.Franck)
Sångerna vi sjöng den natten
Sireners tjut och lockrop skallade
den rödgula himlen föll och föll
och vi med den
Det var du och jag
och du sa blunda
blunda, blunda
Det är ansikten som rämnar
rinner över och visar sina rätta drag
Det är detsamma
Det är ingen människa
Det är joden och bomberna
i tusen sjöars land
Ingen ser eller hör
när du ropar mitt namn
Det är ingen människa
Det är ingen människa kvar
Jag söker din hand
Söker dina ögon
Du säger blunda nu
Du ska inte titta mer
Det var alla sångerna
De röda gullbanden
satt alldeles för hårt
Jag är en kråka
kittlar med vingarna
är ingen människa
är ingen människa kvar
Jag ska alltid resa
Alltid resa bort
Alltid resa mig upp
Du ligger kvar
Du är så lite människa,
en sån liten människa du är
Du har så lite människa kvar
För det var jorden och bomberna
det var alla sångerna, sångerna vi sjöng
och jag blundar aldrig mer
är ingen människa
Ingen människa kvar